Alltså det här med att resa och jag. Jag vet inte men jag tror att jag för någon form av otur med mig. Varje gång jag rest genom arbetet senaste 12 månaderna så är det något som händer. Jag är nog lite som en lyckoamulett fast tvärt om.
Men jag hade två utmattande men ack så fina dagar i Stockholm på Intradagarna, måndag - tisdag. Lite tok blev det, men å andra sidan gör det även denna resa lite extra minnesvärd.
Sedan är det något med hösten. Ganska nyss gick jag från arbetet klockan 22.00 på kvällen och förundrades över ljuset som höll sig kvar så länge på dygnet. Ikväll gick jag en kvälls promenad med Armi, ensamt och lugnt, och förundrades över mörkret och stjärnorna. Tiden går fort. Imorgon är jag äldre.